Det tar hårt på en människa att förlora en förälder, speciellt när det händer helt hux flux utan förvarning samtidigt som man är 6-månader gravid och inte kan åka hem... Eller hem kunde jag åka, men risken att bli fast i Sverige och inte få tillåtelse att flyga tillbaka till Australien och föda Jonah hängde över mig som ett mörkt moln. Visste dock att Pappa inte skulle vilja att jag åkte hem... så jag stannade alltså kvar här och kunde därmed inte vara med på begravningen. Jag bad att få begravningen inspelad, kanske en konstig
request, jag menar... när sitter man egentligen i TV-soffan och kollar in en begravning?? I Nätra kapell, där begravningen hölls bland familj, nära vänner och arbetskamrater, ställdes kameran upp och började filma... men efter ca en halv minut slutade kameran att fungera!! Jag tror att Pappa inte ville att jag skulle ha det minnet av honom och därmed stängde han av kameran...
Jag visar idag en av mina favoritbilder på Pappa. Han sitter i bilen sedan vi hämtat honom och Mamma på flygplatsen i Brisbane. Regnet öser ner, men humöret är ändå på topp! Det är så jag vill komma ihåg honom - som världens bästa Pappa... en rolig och snäll blivande Morfar!
Kram♥
Vi minns alltid, det är en värmande tanke. De finns hos oss alltid levande ♥ M
ReplyDeleteSaknar dig......önskar jag kunde krama om dig ♥ ♥ ♥ V
ReplyDeleteHärliga underbara glada minnen...hjälper oss att klara vardagen och skapa nya fina minnen..:))
ReplyDeletestora kramen...
kråke
Hej
ReplyDeleteAllt som sker har någon betydelse även om vi människor inte kan förstå varför alltid och då är det lätt man far iväg i tankar. Tycker du är väldigt sund i ditt resonemang.
Ha en bra helg//Fia
Va härligt att du tog kontakt med ett medium. Visst finns andevärlden..:)
ReplyDeleteDe finns där och det är skönt att veta. Sorgen finns där ändå och saknaden men vetskapen om att de har det bra och kan förmedla sig, gör ju att vi här på jorden också mår lite bättre.
Kram på dig <3 Fia