var det otroligt jobbigt att gå på Mormors minnesstund. Så fort jag såg hennes foto stå på bordet där framme i kyrkan fick jag en klump i magen och ville bara gråta. Allt blev liksom verkligt.
Huxflux var det min tur att läsa upp ett brev till Mormor - inför allihopa. Jag hann inte riktigt bli nervös, trots att läsa inför en samling människor inte riktigt är min staka sida... Mormors bortgång blev då ännu mera verklig och jag stannade av både en och två gånger med gråten i halsen och tårarna rullandes nerför kinderna.
Jag börjar mitt brev till dig som jag alltid brukade inleda varje telefonsamtal
när du försynt svarat ’hallå’:
Hallååå Mormor!!! ☺
Din röst fick lite extra energi och du sade alltid
glatt: Nämen är det du?!! …och du fick mig att känna mig som den mest speciella
dotterdottern i hela världen. Å, vad jag saknar våra sammankomster när vi bodde
nära varann. De stunderna betydde oerhört mycket för mig. Du betyder oerhört
mycket för mig.
Du har lämnat ett tomrum efter dig som inte går att
fylla. Du fattas mig!!
Tack för gott väralag med världens godaste
sockerkaka och mysiga stunder … som pricken över i, ett gäng Hemmets Journal och
tupplur i din mjuka säng ☺
Jag är så tacksam att jag fick rå om dig så
länge… och jag är glad i hjärtat att du inte behöver lida mer. Äntligen är du
och Morfar tillsammans igen
och jag vet att ni varit ut på er första fisketur på
många, många år.
Ta hand om varandra – och somna aldrig osams!
Kram
på’re Mormor – För alltid i mitt hjärta… och du, vi ses sedan -där rosor aldrig
dör ☺
Vi tände alla ett ljus för våra nära och kära som inte längre finns bland oss.
Kram♥... och sköt om er. Man vet aldrig när livet förändras!
